©garde | nikkor 35mm 1.4 | leitz 28+180mm 2.8 |
Ett vissen löv förvandlar en spegling av en destroyer till en exotisk fisk, men i ojämn kamp om uppmärksamhet och badad i olja.
I går gick vi dokumentarisk till verks i Malmö hamn. Allt flera berättande miljöer stängs av och är snart borta. Här hjälper inget rödljus, nödstopp, ringklocka eller livbojar – det är kört.
Flaggan är på halv och strömmen avstängd för ännu en bit av Malmö industrihamn. Här kommer flyta kulturhistorisk blod, tänker jag när räddningsbåten speglar sig i hamnbassängen. En tröst kanske att det samtidigt är farväl till en farlig och slitsam arbetsmiljö.
Fast militärt får lov att lägga till kaj och suga till sig energi. Fenderne verkar säkra ett visst avstånd mellan fina enögde båten och förfallet på land. Dörrskylten: ”ingen hjärterum”?
Duvorna väntar förväntningsfullt men naivt på sista spannmål spilla men det blir nog utdelning enbart till de slitna containers som har fått elefant fötter med åren och bara får torftig vård mellan täta jobb.
De som har råd ser säkert fram emot en pittoresk utsikt från nybyggd. Men blir det nått kvar att se på när historien och sista duvan har lämnat?
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.