Låga moln o för hög iso men roligt med dråppar som gör bubblar med selfies o ringar o studsar ur vattnet igen. Det ska prövas igen!
©garde | Elmar 50 f2.8
PHOTOGRAPHY | ©gustafsson ©garde
Skärpa, färg, bokeh! Denna optisk överlägsna lins är svärfars gamla och ända lins genom många år. Jag är egentligen nikkorman men upptäckte för länge sen vad det var med Leitz som var trevligt annorlunda jämfört med Nikons linser. Leitz smyger snabbt från fullständig skärpa till en mycket len o acceptabel oskärpa och förmedlar alla färgnyanser väldigt precist också i jobbigt ljus. Jag gillar det! Den här Elmar har teleskop o fungera bra till makro när jag skruvar på en makro ring, men tyvärr går det inte att fokusera mycket under 1 meter utan ringar.

Nikon har en mer brutal brytning i skärpan och pang färger. Det är man tacksam för när man snabbt ska hitta fokus manuellt, men har jag tid att hitta fokus, då tar jag oftast hellre en Leitz – om jag har en likadan. Haha det har jag inte! Alla Leitz f1.4 kostar skjortan och upp. Jag kör numera som standard Nikkor 35 f1.4 för att jag ofta behöver 1.4 till att sudda bakgrunden med kraftig oskärpa. Nikkor linser har andra fördelar: pris, snygg design, enkel att gripa i och manövrerar och har praktisk close-up 0.4 meter med Nikkor 50 f1.4.
Makro-ringar till Elmar hittat för 27 SEK.
Andra bilder tagna med Leitz Elmar 50 f2.8, vissa + ringa:
Att förstora smått är som att träda in i en värld där man ser detaljer som få ser. Speciellt utmaningen att fånga insekten i rörelse som visar hur den ter sig i sitt aktiva liv. De är oftast på vägg o rör sig i alla riktningar eller vilar på ett löv eller strå o vippar i vinden. Skärpedjupet är alltid för litet med makro linser, ringar eller bälg, så man får välja vad som ska vara i fokus.
©garde | elmar 5cm f2.8 + ringar | focotar 5cm f4.5 + leitz bälg
Nedan exemplen på vinklar på motivet som ger olika möjligheter för skärpa. Frontalt ger ett porträtt som presenterar motivet bäst, men ger också minst yta med skärpa. Videon nedan visa hyr skärpan flyttas när jag flyttar kameran men till ett högt pris: skakig bild! stabiliserat i Apples iMovie. Ingen bra video, men kul experiment.
Fin noshornsbagge härunder eller hyr, fast jag skulle ha haft skärpan att också täcka näsan som har fin päls. Blända 8 blev det, men 16 (max) hade nog varet rätt o det klarar den här linsen utan att kompromissa på kvalitén.
Bländaren är jo alltid ett val mellan låg ISO m liten skärpedjup eller kornig bild m bättre skärpa i djupet. Skalbaggen nedan är ganska liten men har ett brett huvud som man vill har i halvprofil. Skärpedjupet är jo samtidigt ett bra verktyg för att peka ut en detalj man vill visa, så det är båda och.
Igen visar videon hyr ett begränsat skärpedjup går att hantera om man har riggat kameran eller motivet så att avståndet lätt går att justera. Med baggen i rörlig hand i stället för rörligt kamera blev det mindre skakigt, men synd om Bambi som aldrig får bra fäste…
Nedan har jag lagt ut ett spor som djuret garanterat följer o det visar sig vara en stor fördel i jakten på lagom placering av skärpan. Dåligt ljus lämnar så liten skärpedjup och det blir en utmaning att hitta en detalj o komposition som är så intressant att man orkar se på så mycket oskärpa. Det krävs många bilder att täcka hela djuret, men man behöver jo inte det.
I videoversionen låter jag först baggen själv röra sig in o ur fokus på ett rimligt snyggt sätt. Kolla efter den detaljen. Tyvärr försöker jag också något klantigt att flytta på kameran. Starta o pausa tills videon har laddat.
Videon nedan visar en extra klantig kamp med fokus (jag ska redigera sen…) men berättar också en story som stilbilden missar: Skalbaggen flög in på vinden o hamnade i spindelnät men vandrade sen upp o runt järnstången tills spindelväven var trasslat över på stången i stället.
En klassisk miss är fjärilen och sländan nedan som jag tar i en vinkel som skärpedjupet inte räcker till. Jag ska senare visa hyr stakning kan lösa det, men det är lite fusk jo :p
Jag tycker man ofta missar omgivningen. Här är en bildserie som visar hyr en yngre släkting till baggen övan borrar sig ner i stubben.
Skärpedjupet hänger ihop med bokeh’en (se …) som ofta framhävas när området utan för fokus är speciellt snyggt. Hyr läsbar oskärpan är varierar också mycket o jag kollar ofta olika bländar för jag tar ställning till om bakgrunden (eller oskarp förgrund) skal synas eller suddas helt ’bort’. Just den egenskap varierar från lins till lins och speciellt på olika avstånd o brännvidd på makro/ringar/bälg.

©garde |
På jakt efter unika motiv i en lilla spansk turiststad upptäckte jag att alla dörrar till privata hus typiskt stod välkomnande på kläm på dagarna. Men också att alla dörrar o grindar var försett med lås som var överraskande varierande i utformningen (svensk lås = Assa lås) och bar på ett personligt avtryck efter högfrekvent användning – vackert slitage.
Symboliken i dörren, låset och nyckeln – som släpper in eller stänger ute – är speciell stark i dessa tider med alla flyktingar som tyvärr inte alla vill ska släppas in. Därför är detta dokument också laddat med oroväckande misstro o fientlighet.
Genom att gå nära, märkte jag att varje nyckelhål berättade sin egen historia. Först gick jag efter vackre spår efter användning men till sist var fult kult. Bläddra o lyssna om en bild berättar en historia för dig. Lägg märke till att vissa av 300 nyckelhål är fotat sent på kvällen i gatljusets skär.
Nikkor 50 f/1.4

©garde |
Spår från den här smidesverksamheten har sedan 60-talet fastnat i verktyg, maskiner, metallbitar som har blivit över, golv, tak och väggar. Drivkraften bakom den här bildserien har just varit att hitta och fånga spåren som berättar och vittnar om detta tidlösa hantverk – matematiken, styrkan och precisionen som krävs för att förvandla en bit metall till något meningsfullt. Bara några få av alla de människor som så uppenbarligen har jobbat på den här platsen genom tiderna finns med i bild. Å andra sidan känner man deras närvaro överallt. Slutprodukten syns inte heller, men maskiner, verktyg och råvaror berättar historien.
elmar 50 f/2.8
Verksamheten rullar för fullt o många coola människor jobbar här. Jag är tacksam för att ha fått lov att fota i den här skattkammaren av minnen från mer än 50 års leverans av bygg bitar – också till mina hus. Som barn spenderade jag många timmar på byns skrot, där järnets funktion i en produkt var tydlig, men det är i smedjan cykeln börjar och allting formas och föds. Den här bildserien är en pågående dokumentär. Hoppas på många timmar framöver på motivjakt i smedjan med min gamla kameralins – från 60-talet. Kanske fler ansikten :)