leiftime.se

PHOTOGRAPHY | ©gustafsson ©garde

Kategori: Henrik

  • Tips | Makro

    Att förstora smått är som att träda in i en värld där man ser detaljer som få ser. Speciellt utmaningen att fånga insekten i rörelse som visar hur den ter sig i sitt aktiva liv. De är oftast på vägg o rör sig i alla riktningar eller vilar på ett löv eller strå o vippar i vinden. Skärpedjupet är alltid för litet med makro linser, ringar eller bälg, så man får välja vad som ska vara i fokus.

    DSC05812

    ©garde  |  elmar 5cm f2.8 + ringar  |  focotar 5cm f4.5 + leitz bälg

    Nedan exemplen på vinklar på motivet som ger olika möjligheter för skärpa. Frontalt ger ett porträtt som presenterar motivet bäst, men ger också minst yta med skärpa. Videon nedan visa hyr skärpan flyttas när jag flyttar kameran men till ett högt pris: skakig bild! stabiliserat i Apples iMovie. Ingen bra video, men kul experiment.

    Fin noshornsbagge härunder eller hyr, fast jag skulle ha haft skärpan att också täcka näsan som har fin päls. Blända 8 blev det, men 16 (max) hade nog varet rätt o det klarar den här linsen utan att kompromissa på kvalitén.

    DSC08657

    Bländaren är jo alltid ett val mellan låg ISO m liten skärpedjup eller kornig bild m bättre skärpa i djupet. Skalbaggen nedan är ganska liten men har ett brett huvud som man vill har i halvprofil. Skärpedjupet är jo samtidigt ett bra verktyg för att peka ut en detalj man vill visa, så det är båda och.

    Igen visar videon hyr ett begränsat skärpedjup går att hantera om man har riggat kameran eller motivet så att avståndet lätt går att justera. Med baggen i rörlig hand i stället för rörligt kamera blev det mindre skakigt, men synd om Bambi som aldrig får bra fäste…

    garde2016_09571b

    Nedan har jag lagt ut ett spor som djuret garanterat följer o det visar sig vara en stor fördel i jakten på lagom placering av skärpan. Dåligt ljus lämnar så liten skärpedjup och det blir en utmaning att hitta en detalj o komposition som är så intressant att man orkar se på så mycket oskärpa. Det krävs många bilder att täcka hela djuret, men man behöver jo inte det.

    I videoversionen låter jag först baggen själv röra sig in o ur fokus på ett rimligt snyggt sätt. Kolla efter den detaljen. Tyvärr försöker jag också något klantigt att flytta på kameran. Starta o pausa tills videon har laddat.

    Videon nedan visar en extra klantig kamp med fokus (jag ska redigera sen…) men berättar också en story som stilbilden missar: Skalbaggen flög in på vinden o hamnade i spindelnät men vandrade sen upp o runt järnstången tills spindelväven var trasslat över på stången i stället.

    En klassisk miss är fjärilen och sländan nedan som jag tar i en vinkel som skärpedjupet inte räcker till. Jag ska senare visa hyr stakning kan lösa det, men det är lite fusk jo :p

    Jag tycker man ofta missar omgivningen. Här är en bildserie som visar hyr en yngre släkting till baggen övan borrar sig ner i stubben.

    Skärpedjupet hänger ihop med bokeh’en (se …) som ofta framhävas när området utan för fokus är speciellt snyggt. Hyr läsbar oskärpan är varierar också mycket o jag kollar ofta olika bländar för jag tar ställning till om bakgrunden (eller oskarp förgrund) skal synas eller suddas helt ’bort’. Just den egenskap varierar från lins till lins och speciellt på olika avstånd o brännvidd på makro/ringar/bälg.

  • G4 | Monochrome

    ©garde |

    Mina känslor för det monokroma är starka. Kanske med ursprung i min barn- och ungdoms svartvita medier där färgen ’saknades’ för att den var en utmaning att få fram. Med Kodachrome, färg-TV och Windows 3.0 (var det väl) var färgen med överallt i vardagens medier och ändrade sättet att berätta. Idag kan det verka extravagant att ta foton utan färg – eller ta bort färgen – men böcker är jo trots allt mest monokroma. Färgens frånvaro kan ungefär som en välplacerat skärpa användas till att guida uppmärksamheten och stärka dialogen mellan berättaren och beskådan. En variant av minimalism om man vill.

    I den här gallerian har jag samlat bilder som har ett starkt monokromatiska uttryck. Alltså monokromt i den mening att det bara finns en färg, bortsett jo ifrån det som är svart, vitt, grå och hudfärg :)

    /Henrik

  • D3 | Nyckelhål

    ©garde |

    På jakt efter unika motiv i en lilla spansk turiststad upptäckte jag att alla dörrar till privata hus typiskt stod välkomnande på kläm på dagarna. Men också att alla dörrar o grindar var försett med lås som var överraskande varierande i utformningen (svensk lås = Assa lås) och bar på ett personligt avtryck efter högfrekvent användning – vackert slitage.

    Symboliken i dörren, låset och nyckeln – som släpper in eller stänger ute – är speciell stark i dessa tider med alla flyktingar som tyvärr inte alla vill ska släppas in. Därför är detta dokument också laddat med oroväckande misstro o fientlighet.

    Genom att gå nära, märkte jag att varje nyckelhål berättade sin egen historia. Först gick jag efter vackre spår efter användning men till sist var fult kult. Bläddra o lyssna om en bild berättar en historia för dig. Lägg märke till att vissa av 300 nyckelhål är fotat sent på kvällen i gatljusets skär.

    /Henrik

    Nikkor 50 f/1.4

  • D2 | Skolan

    ©garde |

    Jag kände direkt att i denna fina gamla skolbyggnad med lärarbostad bredvid fanns nått som framkallade nyanserade bilder av livet här när skolan var aktiv – spår som snart skulle försvinna med en nödvändig renovering. Inget att böla för men kul om man kunna fånga lite av stämningen och spara till senare.

    nikkor 35  f/1.4

    En dokumentär om gedigen funktionellt handvärk från en svunnen tid och de människor som en gång levde eller hade en vardag här -barnens spring i trapporna men också en bild av tiden som plötsligt stod still och lät väder och vind sätta spår.

    /Henrik

     

     

  • D1 | Smedjan

    ©garde |

    Spår från den här smidesverksamheten har sedan 60-talet fastnat i verktyg, maskiner, metallbitar som har blivit över, golv, tak och väggar. Drivkraften bakom den här bildserien har just varit att hitta och fånga spåren som berättar och vittnar om detta tidlösa hantverk – matematiken, styrkan och precisionen som krävs för att förvandla en bit metall till något meningsfullt. Bara några få av alla de människor som så uppenbarligen har jobbat på den här platsen genom tiderna finns med i bild. Å andra sidan känner man deras närvaro överallt. Slutprodukten syns inte heller, men maskiner, verktyg och råvaror berättar historien.

    elmar 50 f/2.8

    Verksamheten rullar för fullt o många coola människor jobbar här. Jag är tacksam för att ha fått lov att fota i den här skattkammaren av minnen från mer än 50 års leverans av bygg bitar – också till mina hus. Som barn spenderade jag många timmar på byns skrot, där järnets funktion i en produkt var tydlig, men det är i smedjan cykeln börjar och allting formas och föds. Den här bildserien är en pågående dokumentär. Hoppas på många timmar framöver på motivjakt i smedjan med min gamla kameralins – från 60-talet. Kanske fler ansikten :)

    /Henrik

©ontact