En vacker hösteftermiddag var det åter dags att anta en ny utmaning. Denna gång ”cykler”, något som kommer och går. Kanske var detta den svåraste utmaningen hittills, men jag tog det som ett bra tillfälle att testa några objektiv och några fototekniker.
Bilderna i nedanstående galleri är tagna med två manuella kvalitetslinser. Nikon 35mm 0ch 85mm med bländaröppning på 1.4. Bilderna får en fin bakgrundsoskärpa eller bokeh. Inte knivskarpa men med en fin mikrokontrast eller nyansövergång i bilderna.
Intentional camera movement (ICM) är en teknik där man medvetet skakar eller rör kameran för att skapa olika effekter.
Panorering innebär att man sveper kameran horisontellt och följer motivet för att skapa en känsla av rörelse.
Det var barnsligt kul att måla med ljuskällor som rör sig i mörket. Det är bara att sätta sig och vänta till en cykel eller bus kör förbi och man lyckas få med den i en exponering. På min utvalda bild (ovan) sitter också folk och väntar på rätt buss fast de vill nog stiga på. Jag vill att bussen ska passera förbi och bara lämna ett tecken på att den har varit där. Ett spår på scenen som ger stillbilden ett tidsaspekt. Exponeringstiden avgör hur rörelsen fångas.
Man kan säga att dagens utmaning var att rigga en fälla för rörelsen – stativ och lång exponeringstid. Sen hoppas att ljus passerar förbi den utvalda platsen så man kan fånga och frysa fast det.
Första exponering visade hur rörelse och transparangs hänger ihop. Hunden rörde sig snabbt och kroppen blev jämn spökaktig halvgenomskinlig men tassarna som var fast på marken en liten längre stund då och då men rörde sig snabbt i mellan gav ett annat avtryck. Ingen bra foto men roligt att vovven fick extra många ben.
På stationen var det ett mix av tåg som stod still och folk som sprang av och på jo. Men också klocka och info skyltar som ständigt uppdateras med skiftande destination, hållplatser, tider …
…eller tvärtom, folk som väntar och tåg som susar förbi.
Abstrakta kompositioner baserat på en bas – som den man får när linsen pekar rakt ner i asfalten på lämplig plats. Sen bara vänta till rätt färgpenna visler förbi i rätt tempo och lämnar ett snyggt penselstråk.
Alltid bra att kolla nya linsers färgbollar i mörket med fullt öppen iris. Dagens lins blev en Zeiss Sonnar 50 mm f 2.0 från min pappas första seriösa kamera, Contax II, som sen blev min första när han bytte till Nikon F2.
Även Robert Capa använde denna Contax II model på D-dagen under landgången på Normandiet med samma lins. Monterat på min Sony Nex5R (bilden till vänster), dvs via dubbelt lins-adapter Contax->Nikon->SonyE, får jag klara mig utan avstånds indikeringen som sitter kvar på kamerahuset :P
Och Leif himself koncentrat i väntan på en rörelse… Kolla hans bilder på U26L!
Så var det dags för den 26 utmaningen på leiftime. Åter igen en kylslagen kväll i december. Denna gången i Lund. Kvällens utmaning var att fånga in rörelser på minneskorten. Den mörka decemberkvällen flödade inte i ljus så återigen valde jag att använda mina ljusstarkaste objektiv. Nikkor 85mm f/1.4 och Nikkor 35mm f/1.4 Svårigheten som jag upplevde det var att välja rätt exponeringstid för att fånga lagom mycket rörelse i bilden. Jag experimenterade med exponeringstiden genom att välja manuell inställning med autoiso. När jag kunde då ändra exponeringstiden utan att ändra bländartalet. Kameran exponeringen ändå korrekt genom att automatiskt ändra iso.
Klicka på bild i nedanstående galleri för att få en förstoring. Du kan därefter bläddra i galleriet.
En kylslagen kväll i december bar det av till Malmö Folkets park. Det var dags för leiftime utmaning nummer 25, som bestod i att fånga in ”oskärpebollar” på minneskorten. Ett uppenbart sätt att tolka detta tema var att använda det optiska fenomen som innebär att ljuspunkter som inte ligger i skärpa bildar kulörta bollar. Detta fenomen påverkas av objektivets skärpedjup. Ju kortare skärpedjup ju mer oskärpa finns det framför och bakom motivet. Ett objektiv inställt på stor bländaröppning projicerar ett kort skärpedjup. Därför valde jag att använda mina ljusstarkaste objektiv vi detta tillfälle. Nikkor 85mm och Nikkor 35mm. Båda med bländartalet 1.4. Även sensorns storlek har betydelse. Större sensor ger mer oskärpa i bakgrunden, än vad som är fallet med samma optik på en kamera med mindre sensoryta. Även brännvidden på objektivet påverkar detta fenomen. Ju längre brännvidd ju ju mer oskärpa i bakgrunden. Sen var det ju så att temat kunde så klart också kunde tolkas på ett helt annat vis!
Klicka på bild i nedanstående galleri för att få en förstoring. Du kan därefter bläddra i galleriet.
Bilder tagna med Nikon 85mm f1.4 ai-s visas här nedanför. Bollarna får lite ”bat shape” med detta objektiv. Se förklaring på Henriks sida U25H. Även dammet på linserna syns väldigt tydligt som små prickar i bollarna.
Bilder tagna med Nikon 35mm f1.4 ai-s. Denna manuella version av objektivet har tillverkats av Nikon sedan 1981. Märkligt hur fint detta gamla optik levererar en otroligt fin oskärpa (bokeh) med perfekt runda oskärpebollar.
Två fotografer som var nöjda efter kvällens utmaning trots decemberkylan…
Antikroppar…en kort utmaning i Botaniska botaniska trädgården i Lund. Det blev väl mer tolkat som anti kroppar än antikroppar. Bilderna är tagna med Nikon df och två gamla trotjänare, Zeiss macro-planar 100mm och Zeiss distagon 35mm f/2 ZF. Båda objektiven är kända för att ge fin mikrokontrast och bokeh.
Klicka på bilderna i galleriet här ovanför för att se på bilden i större format.Fotografering med ackuratess…
